Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Säg ofta: det är här, naturen mänskan stält,
Här var dess hjärta rent och hennes tillstånd sällt;
Det är ej här, dess djrgd sin första bane funnit,
Det år bland slussar, hvalf, kolonner, torn och slott,
Hon lasten pryda lärt, förtryckets boja fått,
Och hennes kungars blod för upprorsbilan runnit.
Så ljuf som skördens glans, som gräsets bädd så len,
Är hjärtats känsla här och hvart begär, den väcker.
Det hårda brottet föds bland dessa block af sten,
Med hvilka det till skyn en jämnhög panna sträcker.
Ehuru dröjd, min son, han kommer dock, den dag,
Som skall sin vinterfrost kring dina skuldror tömma,
Skall lämna tom din stol i vänners aftonlag
Och dig till sparsamt bord och enslig säng fördömma.
Förstå den svåra konst att åldras med behag!
Naturen blifve här din tröst liksom din regel.
Den sol, som nedergår, ännu sin skönhet har,
Och seglarn, som från sjön sig inåt hamnen drar
Med sakta vaggad fart och sammandragna segel,
Behagar än vår syn och håller skådarn kvar.
Hvar tid sitt värde har, sin daning, sina seder.
Erfarenhetens dag ger vikt, om den gör tung.
En grånad filosof är mänsklighetens kung.
Men det är rått, min son, att åldern saknar heder,
När hon är barnslig nog att vilja synas ung.
Min son, ett sorgligt ord skall min predikan sluta.
Gifs en fullkomligt säll bland jordens barn? Ack nej!
Åt ingen dödlig gafs att oupphörligt njuta.
Allt lider ömsevis. Hvarför? Det vet jag ej.
Det gifs ett sätt likväl att mildra lifvets öden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
