Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så stannade p& Josuas ord
Vårt arma klot för solens brasa,
Då Josua, upplyst man, men yr af stridens fasa,
Skrek till bakfram: stå, sol! i stället för: stå, jord!
Ett kol fr&n spisen Jöns på högra handen sprakar;
Han vaknar, jämmern ser på prestens gris och tror,
Att för sin grofva synd (ty svedan kändes stor)
En smula skärseld han, i förväg redan smakar.
Det var ej mer densamma gyllne svål,
Som sken lik en dukat, helt nyss fr&n myntet tagen,
Bränd var han, torr som trä, till färgen svart som kol,
Och detta, — detta mord var skedt på juledagen!
Men kanske, tänkte Jöns (af hemligt hopp förmådd),
Att han, fast litet bränd, ej däraf sämre blifver.
Han smakar; bit på bit han snart af sv&len rifver!
Förr’n han ser till, är grisen flådd.
Nu börjar ängslan först att Jöns med kraft betunga.
Till sv&l fanns intet tecken mer.
Hvad har jag gjort? skrek han. Jag frukten däraf ser,
Att julda’n vånda stek och icke psalmer sjunga.
Men om jag satt mig ner, månn’ tro,
Att vända den på nytt så starkt sig göra låter
Och sjöng med riktig ton mitt dulcijubilo!
M&nn’ då ej skinn och färg på Guds makt komme åter?
Jöns gör sin bästa flit, men lyckan var ej blid:
Allt sämre grisen blir ju mer han honom vänder.
Re’n tror han se, i trots af p&lyst julefrid,
Magistern öfver sig med eldt&ng och med bränder.
Ur kyrkan rings. — O Gud, förbi är nu min tid,
Omöjligt är att fly magisterns vreda händer;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
