Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När med förtvillans rop: hvar är du? o min son!
Hon sökte dig med öppna armar;
Yid dessa tårar, Gud! (som hon jag moder är)
Son! frälsare! vid dem jag dig besvär,
Att nu, att nu du dig förbarmar.*
Yiggarna lossas,
Skyarna krossas.
Blixt och afgrunds-töcknar svåfva,
Spastara har ej tid att biifva;
Sitt barn, men faran ej ett modersöga ser;
Det smälta grus i röda vågor brusar;
Hon genom hindrets stängsel rusar,
Till trappan hinner fram — nu ramlar trappan ner....
Där står hon! Gud!______ Din vilja är min lag,
Din makt är oiuskränkt; ett uselt stoft är jag.
Nog dina pilar krossa kunna!
Men månn’ det därför är. som du mitt släkte gjort?
Ja! jag är stoft__men tycker dock du bort
Så ömsint mor en flyktig sällhet unna.
Förlåt____ men ack! i detta ögonblick,
Gud! jag förgäter mig... då hennes tårar flyta,
Med dig — fast jag din himmel fick —
jag ville icke känsla byta.
Mörker, och eldar, och stumhet, och dån!
öfver och under och kring henne döden!
Mot himlens våld, mot dessa afgrundsöden,
Där står hon! — ensam — stum — med dygden och sin
son.
Som de vilda norrsken måla
Snöbetäckta fält med blod;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
