Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natur!.... ack! nu sitt barn den sista kyss hon ger,
Och ifrån Gud till sig drar änglars blickar ner.
De läppar svartna ren, på hvilka orden famla:
“Min son!____ vid detta bröst.... du skall....
Ack!.....”
Dödens blixt och domens knall!
Murarna ramla.
Du envåldsmakt! en vink det kostat dig:
Hur värdig ej din lag. din ära!
Du låter flammor dem förtära:
Och fordrar kärlek utaf
mig!-O, alla våsens Gud! du ville Sodom spara,
Om blott där funnits fem, som älskade din’ bud:
Hvad bröt ett menlöst barn? Hvad gjorde dig Spastara?
De krossas?.... Abraham! och detta är din Gud?
Ja, om på detta klot, där brott och öden rasa,
Spast&ra! du ett mänskligt fel begått,
Vid detta dödsrop, denna fasa,
Med desra känslor, som jag fått:
Jag ville vara Gud att kunna dig förlåta,
Och sedan mänska bli för att af glädje gråta.
Men, när så grymt oss ödet sårar,
Hvar finne9 tröst? i tårar, tårar.
Den makten eger segrar lätt:
Dock dygden, just då dundren knalla,
Sin oskuld kan till vittne kalla,
Och himlen, då hans viggar falla,
8kall rodna för sin oförrätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
