Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Söka fjärran en våg att dö.
Fast hans öga står åt dunkla himmelen,
Ingen stjärna bådir nattens drottning än.
Freja smyckar sitt gyllne hår,
Och Necken så sin sorg på harpan slår:
“O, hvar dväljs du klaraste bland stjärnor
I den blånande skymnings stund?
Du, som fordom en af jordens tärnor,
Var min brud uti hafvets grund
Och, när hjärtat brann vid mina ömma slag,
Smög så skön och blyg de tjusande behag
Mot min barm i den svala flod,
Och gyllne harpan stum på vågen stod.
Med dig Oden böd högt öfver jorden
Evigt strfila från Gimles famn.
Med sin harpa sångarn enslig vorden,
Kvar blott äger, din bild, ditt namn.
Men en dag, när Midgårdsormen reser sig,
Gudar väpnas, allt förlossas — då hos dig
Skall jag åter på vågor blå
För nya världar gyllne harpan slå.”
Så den sorgsne; men vid himlaranden
Freja huldt genom natten ler.
Evigt, på den guldbeströdda stranden
Sina tårar hon glänsa ser.
Och sin vän på hafvet hälsar hon så mild;
Vågen speglar, darrande, den huldas bild;
Necken höres på böljan blå
Så gladelig sin gyllne harpa slå.
f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
