Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillintetgjord t fann fienden sitt anfall inom kort;
Den ryska truppen vände om och drog sig långsamt bort.
När allt var lugnt, satt Sandels af och kom till stranden
ned
Och frågte, hvar den mannen fanns, som stod på bron
och stred.
De viste på Sven Dufva då. Han hade kämpat ut,
Han hade kämpat som en man, och striden den var slut;
Han tycktes h ifva lagt sig nu att hvila på sin lek,
Väl icke mera trygg än förr, men mycket mera blek.
Och Sandels böjde då sig ned och såg den fallne an:
Det var ej någon ob kant, det var en välkänd man.
Men under hjärtat, där han låg, var gräset färgadt rödt;
Hans bröst var träffadt af ett skott, han hade re’n för-
blödt.
‘Den kulan visste hur hon tog, det måste erkändt bli,”
Så talte generalen llott, “den visste mer ån vi;
Den lät hans panna bli i fred, ty den var klen och arm.
Och höll sig till hvad bättre var, hans ädla, tappra barm.”
Och dessa ord de spriddes se’n i hären vidt och bredt,
Och alla tyckte öfver allt att Sandels talat rått.
“Ty visst var tanken,” mente man, “hos Dufva knapp till
mått,
Ett dåligt huf vud hade han, men hjärtat det var godt.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
