Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ofta d& ett stilla vansinn
Pft den höga pannan satt.
Och så har han länge färdats,
Skygg för mänskors blick sig gömt,
Ingen vet, han konung varit,
Och han själf det nästan glömt.
Men naturens klara öga
Har den gamle känt igen,
Vill, fast tiggare han lefvat,
Han skall dö som konung än.
Och hon låter lindens grenar
Snöga blommor i hans hår:
Se, af dem kring glesa lockar
Hur en strålljus krona står!
Och den nötta vandringsstafven
Solen nu förgyller huld:
Underbart i kvälln den blixtrar
Som en spira utaf guld.
Aftonrodnan praktfullt purpur
öfver hals och skuldror strör; —
Nu kan hela världen skönja,
Att det är en kung, som dör.
Alper skimra. Är det icke
Ack! hans barndoms berg månntro?
Goldachs våg i fallet brusar
Lika Målarns vid Norrbro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
