Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“O du, som leder genom dödens dal
Den trötta vandrarn till din ljusa sal,
Haf tack! — ej hvilar han i mörka grafven;
Han hvilar ej uti den mörka grafven,
O, nej, han hvilar vid ditt hulda bröst,
Han hör, som jag, din röst.”
Han gick, han lefde liksom förr och bar
Sin börda under iifvets långa dar.
Och ingen människa förnam hans klagan.
Och ingen människa förnam hans klagan,
Men i hans hjärta bodde, ljus och klar,
Den dyra bilden kvar.
Till sorgen.
Du nattens bleka syster, milda sorg,
Låt upp för mig din stjärnbeglänsta borg;
De onda andarne förfölja mig,
Men lugnets fristad, finnes den hos dig,
O milda moder sorg?
Den dunkelblåa slöjan upp du slår
Och kronan glänser i ditt mörka hår;
Men hög och huld du räcker ut din hand
Och vinkar vänligt till ditt stilla land,
O milda moder sorg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
