Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och jag var lycklig och glad till sinnet,
Var nöjd med världen, var nöjd med — skinnet.
Men döden speglarna sönderslog,
Och med det samma min glädje dog;
Och mörka sorgmoln mittanlet höljde,
Ty hjärtat henne i graf ven följde ...
Men jag skall skämta, är det ej så?
Det vill förläggarn. Nå hopp! Låt gå!
Det år bra roligt att vara rolig,
När mau med saknaden är förtrolig!
Men, lika godt! Man har blifvit van
Att tro mig vara en lustig fan.
Hopp, därför, Pajas! Det går väl öfver;
1 grafven gyckla du ej behöfver.
Hur lycklig den, som är lyckligt död!
Jag måste skratta, för att få bröd...
Om folk blott visste, hur glädjen brister
För de så kallade humorister,
De skulle tacka sin Gud för det
Han utan humor dem födas lät.
Som benen ligga i helgonskrinet,
Det ligger sorg i det ystra grinet;
Dock h vad bryr världen sig om det där,
Om humoristen blott “rolig” är!
Men ha’n 1 skådat hans skrifdon, dårar?
En törntagg pennan, och bläcket — tårar.
Och nu, min gunstiga allmänhet,
Du bilden sett af en glad poet,
Som sig numera åt litet gläder,
Åt mycket litet, blott fyra bräder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
