Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att dölja, att den stundom hvilar
Sig p& en i ynglingarnes ring.
Det, för hvilket ord hon icke finner,
Det, som hon sig vågar tänka knappt,
I ett ögonkast till honom hinner,
Som ett stjärnskott uti kvällen, snabbt.
Älskarinnans öga se, då brunnen
Första kyssen på dess läppnar är,
Och ett blygsamt “ja” från rosenmunnen
Kronan satt på älskarens begär!
Då det talar ut i ömma lågor
Hvad som tungan icke mer förmår,
Och, i helig tystnad, svar och frågor
Lysa fram igenom känslans tår.
Eller se, hur modern ögat sänker
Ned till förstlingen invid sitt bröst!
Allt hvad hjärtat känner, själen tänker,
Tolkas där med blickar, ej med röst.
Renare ej månens anlet skådar
På en källa, som bland blommor ståi;
Solens första stråle ej bebådar
Högre fröjd, än från den blicken går.
O, så brinn, du skaparns högsta under!
Sköna kvinnoöga, härligt brinn!
Och, än mera skön, i sorgens stunder
Milda kvinnotår, allsmäktigt rinn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
