Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det, som uppfyller hjärtats kamrar
Om de få höra en hög idé,
Med mun mot öronen strax de le
Och hviska sjålfklokt: “Den karln är galen,
Han talar just som på hospitalen.”
De kunna icke förstå, att man
För högre syftemål brinna kan,
Ån det att sörja för morgondagen
Och framför allt för den glupska magen.
De ana ej, att det fins en nöd,
Som icke kommer af brist på bröd, *
Och att en man, som fått mat af ödet,
Kan lida äfven i öfverflödet,
Då han det rätta förtryckas ser,
Då ej det sanna förd rages mer,
Då ljuset släckes utaf despoter
Vid klagoropen från undersåter.
Men tör småsjälarna — hvad är ljus,
Om ej af talg, att ha inom hus?
* Få blott hvar kväll de sig lägga mätta,
Det sanna glömma de och det rätta.
De veta ej, att det ges en röst,
Som aldrig tystnar i ädelt bröst:
Den röst, som manar att äran söka
Och att de utvaldas antal öka.
Odödlighet — se’n man sänkts i jord —
Är dem ett dumt, obegripligt ord,
Ty andra spår, än en fot kan trycka,
Kan ingen lämna på jord, de tycka.
Columbus, Luther, Linné — de stå
För deras ögon så hjärtans små.
“Det bästa namn är ett namn med “medel”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
