Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S& lätt man om kvällen sig kände, så ung,
Och skrattsalfvor ljödo och sång hördes tona.
Men morgonen kommer. Man vaknar så tung,
Som bure på hufvu’t man konungslig krona.
Ja, nog är det härligt att pläga sin kropp,
Men gräsligt att dagen därefter stå opp!
Till vattenbuteljen man sträcker den arm,
Som sändes att hämta långt ädlare varor.
Och samvetet kvicknar, — och Gud! — hvilket larm
Af kopparslagarnes väldiga skaror!
Ja nog år det ijufiigt att tömma sitt glas,
Men dagen därefter är vattenkalas.
Hvad jordiska hyddan är bräcklig och svag!
Förlåt mig, min moder natur, om jag gråter!
Men ack! på en bål är jag bjuden i dag,
En morgon lik denna nu väntar mig åter.
Ja, “dagen därpå” är hvar endaste dag;
Hvad punschen är stark —och hvad mänskan är svag!
Myggan.
Jag stack i kejsarns hjärtgrop: han upp ur sömnen for
Och skrek: hör, vakt därute, jag mördad är, jag tror!...
Det var hans o "da samvet’, som blifvit folkets tolk,
Ty se, min gadd, den lilla, den tog han för — en dolk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
