Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vintergatan.
Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar,
Och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar,
Och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå
Och underbart och vemodsf ullt och varmt är hjärtat då.
De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans
Så saligt leende, som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än,
Jag har den lärt af stjärnorna, och vill du höra den?
Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt:
Hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.
Och Salami så hette hon, och Sulamit var han,’
Och båda älskade så högt och älskade hvarann.
De bott på jorden båda förr och älskat redan då.
Men skildes åt af natt cch död och sorg och synd också.
Sen växte hvita vingar fort på dem i dödens ro;
De dömdes långt ifrån hvarann på skilda stjärnor bo.
Men på hvarandra tänkte de i blåa höjdens hem,
Omätlig låg en rymd af glans och solar mellan dem.
Tallösa världar, undervärk af Skaparns visa hand,
Sig bredde mellan Salami och Sulamit i brand.
Och då har Sulamit en kväll, af längtans makt förtärd,
Begynt att bygga sig en bro af ljus från värld till värld;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
