Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trillens klenmod gör, att lian förkflttrar
H varje öppen hjärtligt ord han hör,
Ty han känner mindre sina fjättrar,
När han tänker som hans herre gör.
Men ett folk. som fått i arf att länka
Sina öden själf, och obestridt,
Älskar sina egna tankar tänka,
Och det muste säga ut dem fritt.
Fågeln s;unger visst sin längtans kvitter.
Om han blott blir matad i sin bur,
Men det inre, som ett folk besitter,
Öppnas endast i en fri natur;
Hvad det känner, är ej något ensamt,
Men en blixt af himmelens förnuft,
Hvad det tänker, tänker det gemensamt,
Och det krymper, om det ej får luft.
Därför ve den hand, som afskär tungan
På det folk, som en gång haft en röst!
Ve den, som med vilja sårar lungan
I offentlighetens breda bröst!
Det är godt att lägga tyngd i slaget,
När man fått en klinga i sin hand,
Ännu mer att ha ett ord i laget
En gång, når det gäller folk och land.
Skänk ej bort det, Sverige, som en pänning,
Skär ej heller bort det, som en böld,
Ty hvad andras öde tar för vändning,
Blir det för din barm en ädel sköld.
Håll dess kopparrundel mot de djärfva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
