Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med högmod sade hon till sig:
"Fritt himlens åskor må
Omkring min hjässa samla sig
För att mig nederalå!
Fritt rase stormens vilda hot:
Min nakna barm tar den emot,
Och utan värkan studsar den
Vingbruten från minsköld igen.
Så skall jag stå mång tusen år
Och lyfta hjässans topp
I sommar, vinter, höst och vår
Mot himlahvalfvet opp
Och släkten skåda, ömkansfull,
Nedsjunka uti glömskans mull
Och trona högt på grif ten se’n,
En jätteformad bautasten!” —
En liten blygsam källa flöt
Vid klippans fasta fot
Så stilla utur jordens sköt’
Och hörde hennes hot.
Men intet ståtligt tal hon höll;
Dess droppe endast föll — och föll.
Ihärdig, tyst, af ingen hörd,
Hon sådde frö till väldig skörd.
Hon hade ingen brådska, hon,
Och hvar minut blott såg,
Hur droppen föll med sakta ton
Och med ihärdig håg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
