Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ann’ med folket tilskår lefva; genast
Han fikar efter popularitet,
Visst ej af öfvertygelse allenast,
Nej, blott af lumpen äregirighet.
Allt högre uppåt stulen lyckas höjd
På andras axlar lyftas Är hans fröjd!
Den flitigt umgås med sin Gud i bönen,
Och lyssnar troget till lians helga ord,
Den från en högre värld sig väntar lönen
För hvad han lidit på en vrångvis jord,
Beskylles af en kör med högljudt skri
För andligt högmod och för fromleri.
Men dristar någon trots all vedermöda
På detta jämmerklotet trifvas väl,
Då är han världsträl och de lustar snöda
I sina garn ha snärjt hans arma själ.
Så dömmes en och hvar, hvad hälst han gör,
På hans försvar knappt någon mänska liör.
Förtal, hur fegt! Du gör dig städse viktigt,
Men döljer giftbestruken gadd ändå.
Du gifver en och annan vink försiktigt
Och läspar fram en hycklad klagan så,
Med hatet doldt inunder ömkans flor:
“Det siiges att — men jag visst ej det tror.”
Ja, mången väfnad kan förtalet spinna,
Af lögnens trådar listigt foga hop,
Dock nedrigast, när mot en värnlös kvinna
Det djärfves hetsa hatets lömska rop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
