Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karo sin tomte känner,
De äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se
Husbondfolket, det kära,
Länge och väl han märkt, att de
Hålla hans flit i ära;
Barnens kammar han sen på tå
Nalkas att se de söta små,
Ingen må det förtycka:
Det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
Re’n genom många leder
Slumra som barn; men hvarifrån
Komma de väl hit noder?
Släkte följde på släkte snart,
Blomstrade, åldrades, gick — men hvart
Gåtan, som icke låter
Gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
Där har han bo och fäste
Högt på kullen i höets doft
Nära vid svalans näste;
Nu är väl svalans boning tom,
Men till våren med blad och blom
Kommer hon nog tillbaka,
Följd af sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
Månget ett färdeminne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
