Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som hade Försynen ej kärare vän
Kunnat ge dem:
Belefvad förställning är bättre än träta,
Och pinan är slut, när man bara fått äta.
Och värden han röjde det finaste vett
Och sad’ åt en hvar i sitt anletes svett
Några fraser,
Och alltför verserad och artig han var
Att visa en skymt af det hat, som han bar
Till kalaser:
Och hemliga gäspningar kommo så täta,
Och — sist kom den tid, då man brukar få äta.
Nu tyst blef i salen, man sade ej ord.
Hvar tanke som tänktes, tog form af ett bord,
Som var dukadt,
Och stilla man stod liksom gäddan vid strand,
När vaksam hon lurar på rofvet ibland,
För att sluka’t:
Till slut man begynner på ryggen att räta,
Och doft hör jag sväras: “Når f-n få vi äta?”
Med ens blef ett sorl, då “för anande hopp,”
Och för längtande gom “sprungo portarne opp”
Klockan elfva:
Yi blickade dit, och vi skådade mat,
Och vi stormade in, så att flaskor och fat
Börja’ skälfva:
Den härliga synen kan aldrig förgätas,
Och skarornas lösen var: “Här ska’ det ätas!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
