Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och väl har vintern sin glädje ock
Och väl är det varmt i hyddan — dock
Jag älskar mer,
Att himlen ler,
Och att på jorden det våras.
Hur gladt, när han kommer, den leende vår,
Som ljuset och lifvet förnyar,
Då sippan bland smältande drifvor står,
Och solen bland glesnande skyar,
Då böljan sliter sitt silfverband —
Men ån ser jag snö på äng och strand,
På fjäll och skär,
Och hvem vet när
I kalla norden det våras?
Hur nordan ryter! Han lärt sin sång
Af de björnar, vid polen brumma.
Han slog på min ruta vintern lång,
Men aldrig zefiren den ljumma.
Se, elden slocknar på dunkel hård —
Och mörkt och kallt är i hjärtats värld;
Det snöar än
Därinne, — men
Snön smälter, om blott det våras.
Lyss! Hörde jag rätt? Hvad susar där?
Från taket det droppar och droppar.
Säg, smälter ej snön? — Då är våren här
Med glädje och lårkor och knoppar!
Han dröjer. Han silnde sitt budskap blott,
De vårliga vindar — men lika godt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
