Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stundens nöje i dagen träder
Fram med yrande fröjdeljud,
Men hvad ädlast ett hjärta gläder
Trifs i tystnadens andaktsskrud.
Högsta glädjen, förrådd för ingen,
Gömmer hufvudet uti vingen.
Så som lärkan för solskensringen
Och seraferna inför Gud.
Goethe.
Du nämnt hans namn och dock ditt lof är matt,
Din varma själ hans lugn ju ej förlåter.
Du kan ej tro på sorg som icke gråter
Och fattar icke glädje utan skratt.
Nej, hos en annan skald du hoppas att,
Hvad mänskligt själf du kände, finna åter,
Ty när han klagar, det som jämmer låter
Och jublar han, så är det riktigt gladt.
Så fladdrar sparfven kring, när rådd han dristar
Att höja sig till boet, som han byggt
Ej långt från markens gräs i lindens kvistar.
Men ser du örnen högst i rymden ila
Och snabbast mäta fästet med sin flykt,
Han seglar lugnt: du tror hans vingpar hvila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
