Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göran Stjernhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tist, och det äldsta porträtt, vi ega af fadern, uppgitves
vara graveradt af honom1. Den tredje sonen, Gustaf, dog
i ungdomen. Dottern, Christina, blef gift med
lagmannen Johan Sylvius och dog 1728, 85 år gammal. I Sverige
utslocknade den Stjernhjelmska ätten 1767 med Johan
Mar-qvards sonson, Carl Otto, löjtnant vid Bohusläns dragoner,
men hon fortlefver ännu på stamgodset Wasula i Lifland.
Stjernhjelm hade en lång och reslig kroppsbyggnad
och ett angenämt och tilldragande utseende. Frihet,
redlighet och glädje lyste ur allt hans väsende. Hushållare var
han icke; hade han penningar, mådde han väl, och kassan
stod då öppen för nästan hvem som helst; hade han inga,
var han lika glad och plägade ofta säga: ”Bonæ mentis
comes est paupertas’’. Klädseln vårdade han sig föga om,
och hans spis var torftig. Efter hustruns död lefde han
mest af suden mjölk och bröd. Kammarrådet Skyttehjelm,
som städse förblef hans vän och kände hans svaghet för
denna dryck, kom ofta till honom med en liten flaska
der-af, hvilken de, sedan den i kakelugnen blifvit
vederbörligen uppsuden, gemensamt förtärde under den mest glada
och förnöjda sinnesstämning. Ingen motgång kunde kufva
hans stålhårda natur och hans alltid glada lynne. Då han
1648 lidit skeppsbrott på Alands haf, berättas han hafva
dansat och sjungit för sina olyckskamrater för att muntra
dem och ingifva dem mod i deras förtviflade belägenhet.
I arbete var han outtröttlig. Då Columbus vid ett
tillfälligt besök fann honom fördjupad i studier, utropade han:
”Quam dulce est sapere!” Ett gladt sällskap försummade
han derföre icke, och hvart han kom, var han allestädes
välkommen och ärad. Hans skämtsamma lynne
uppenbarade sig då alltid, och lustiga, stundom bitande infall
vankades. Vid ett sådant tillfälle sporde någon honom, hvaraf
det kom sig, att han, som så mycket arbetat och studerat,
dock var så fattig och mager , då deremot en annan af .
sällskapet, som ingenting lärt, var både rik och frodig.
Stjernhjelm, som äfven hört hviskningarna om i fråga varande
persons djupa försnillningar från kronan, svarade med den
mest oförställda min: ”Den som har läst något, så vet han
något, den som har stulit något, så har han något”. Un- 1
1. Han var gift med Anna Graan, men efterlemnade inga
söner, endast en dotter, Hedvig, som föddes kort före faderns död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
