Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göran Stjernhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvari består tå dygd, medan dygden är siälenes hälsa?
Dygd är at älska sin Gud, hans bud och stadgar at hålla,
Dygd består i rättvijsa, tlier livar och en blifver ägnat,
Ingen af ingo skadd til lem, lijf, ägn eller ähra,
Dygd lijder intet våld, öfver-äfl hon styrer och ågång,
Lijder ey annan man förtryckes af högmod och orätt.
390 Dygd är uträckia sin hand til styrk them usle, betrycktom,
Dygd står i fagert mod, gott lefvem’ och ährbare seder,
Nychterhet och reen siäl, uthi tuckt och okränkliga kysklieet.
Dygd står i vett och i pliclit, huru, hvar, livad, när, hurulunda,
Hvarföre hvart bör ske, dy^lygd vill granlaga lämpas.
Dygd vågar inte på slump, doch slump botas ofta med snille,
Dygd söker rådh, flyger inte för än hon koxar och huxar,
Dygd flyr lögn; ther lögn kommer in, går dygden å dörren.
Luft-strek, stor-språkerij, lame saalbader, irrige hiern-hvärf;
Thess’ äre skändlige feel, som bringa sin herre på skammen.
400 Dygd med skämt sig täcke lig gör uthi tijd och i ställe,
Tager och ger med hoof så mycke, som ährone lijkar,
Alt uthan agg; utliu laag vari långt bort galla med galnu.
Hoof är i all ting bäst, plump stickenhet anstår en narr väl,
Dygd lijder ingen spott, för neesa då vällier lioon lijf-laat.
Dygd står i manna-mods styrck, sig låter af ingo förfära,
Motgång, sorg, fegd, vatn- och eldznöd, dunder och döden,
Achtar hon alt för leek, hon vinner och segrar i döden.
Seer du, min Hercule, then gudomlige dygdenes höghet!
Dygd är een siälenes skatt, der guld och penningar alle
410 Ey måge lijknas emot, är ädlar’ än dyrbare stenar.
Märck, min son! Som dygd sig grundar å Gud och i ähron,
Så är ock ingen dygd, som icke beroor opå vijsdom;
Vett är dygdenes lins, och vijsdom är dygdenes öga,
Vett hörer arbete til, vins ey utan ijdkeligt omak.
Alt hvad dräfligit är, hvad högt och i kostliga värde,
Alt hvad prijsligit är, hvad lof och rosande värdt är,
Alt gifver oss vår Gud genom ijdkesamt arbet och yrkan,
Lärdom af idkna, men vij sdomen aflas i lärdom.
Lärdomen är ett fröö, theraf vijsdom gröder i hiertat.
420 Märck tliet! Vijsdoms fader och moder är arbet och lärdom;
Faar-lös och moor-lös tynes hon af och trånar i van-ryckt.
Siälen i allom är eenahand art uthaf himmelisk ädli,
Skilnaden är, at then eena som glömbd blijr liggiand’ i stoftet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
