Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göran Stjernhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lägger eig hos sin man, 1er, kitlar, klappar och kysser —
Fattig Pär Ersson, han måste theran, han vil eller intet
Och när året är om och mor går trind under armar,
Måste sees om i tijd fri-k stång til gungande vagga,
Samt gott öl, god mat, tils gästerna komma, bereda,
Och tå tänka sig om at bruka frikostiga faddrar,
Sedan ock skaffa sig amma och mer, som kunde behöfvas.
Och när pilten han har begynt trefotad at krypa,
Måste man här och ther se til för skada bevaran,
Fastän flickan är hos, dock ofta sofvande tunglynt,
Måste tå far och mor sig sielfva städse bekymra,
Och mången ledsam natt, uthi lius och mörkrena vaka.
Een har hornet i mun och di’r, som kiden i stallet,
Een di’r ammans bröst, een gapar och väntar sig tuggan.
Een ropar miölk och sked, een skrålar och vrålar i bänken,
Een kryper här kohlsvart, een sitter i vaggan och lijpar,
Stundom har lille far ondt och stundom pijper af ilska.
När han tå begynner at gå bland skalkar och bofvar
Och spela tärning, väggpenning, skåtthåll, klåckare, kägglor,
Dobblar och slöser ibland med fyra regerande kungar,
Dricker och skriker i gård, som ther vore eld uthi hvar vrå.
Hvad står tå til rååd, hvem skal fördrijfva thet onda?
Hvem skal plåcka therut the leda, vanartiga nässlor
Och så neglickor in igen samt dygdenes isop?
Skall icke fadren thet, fast hustrun ofta plär bannas,
Then ther nödigit seer at lill-fars ryggtafla blöder.
Är icke ock stoor sorg, när sonen reser af gärden,
Anten i Martis fält, eller på akademiske piggar
Tänker sig up, är trotsig och ond, fast karg upå god ord.
Fader och moder the stå der igen med gråtande kinder,
Veta ey, hvar theras son förmår sin lycka föröka,
Sedan gä the tå in efter hundrade farväl och farväl,
Dock med lediger pung, ty sonen smuttade taskan,
At hon kan sent fyllas igen uthi sådana tijder;
Och kan hända, at när tå sonen et helt eller halfftr
Har knapt varit af by, knapt mist the stångande piggar
Sampt vanartige, rutne och mång mans gnagande tänder,
Gånger i ruus och duus bland fuchtige bröder och systrar,
Pungen är öde och tom, crediten i staden är ute,
Måste tå far och mor i råd rixdalerna domma,
Släppa så forttheruth, fyld pung, fläsk, kläder och annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
