- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 1. G. Stjernhjelm, G. Rosenhane och J. Columbus /
174

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göran Stjernhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

at lian til nogaste visshet kunne pröfva fijnheten af
materien i heelt och ofördärflvat smijde. Archimedes efter långt
efftertänckiande, igenom et tilfålle, at han i ett badh blef
varse, huru vatnet effter kropparnes storlek till mer och
mindre uthgöt sigh öfver kaar-brädden, besinnade sigh i hast,
och af glädie, i thy at han meente sigh allredho hafva
funnit konsten, ropade han thet numeera bekände : ivçexa, IV
çexa, jagh hafuer funnit, jagh hafuer funnit: ty theruthaf
föll honom strax inn, huruledes alle och allelunda skippade
kroppar och klumpar, the varin sigh af skickelig eller
oskic-kelig skapnat, kunne mätas til theres storlek och dryghet
forme delst vatumål. Vidhare kom honom ihugh, at alle
kroppar, som äre af lijka begrep och storlek och taga lika
rymd i vatumålet, icke äre af lijka vigt och tyngd, såsom
och tvärt om, the som äre af lijka vigt, icke alle äre af
lijka skrof och rymd, som hvariom är ögnskynligt i steen
emot trä, i järn, i bly, i smör, talg och allehanda,
ther-med man dagliga umgås. Hvarigenom han all-makeliga kom
närmare til sin föresatte crone-prof och togh till at
jämföra metallemes tyngd och rymd emot hvarandra. Och på
thet han ther uthinnan måtte finna en viss otvijkat
genlijk-het, lät han tillreda et beqvämt kärl, thet han opfylt med
vatn jämpn-bräddat stälte upå een vigtskål. Togh sedhan
två lijka-vägande klumpar, en reen silfver, then andre skärt
gull, och sänckte först then ene och teknade noga up,
huru myckit vatnet vogh, som han utslogh, och sedan then
andre, teknandes i lijka måtto vigten af vatnet, som han
uthträngde. Af hvilke tväggia olijka vatn-vigters
jämförande han fan genlijkningen i skrof och rymd af sölf mot
gull i lijka tyngd. Och som han nu theropå var viss, sänckte
lian på sidstone cronan i samma på nyt opfylte kärl. Thär
han i lijka måtto af öfverflödde vatns väghande befan, at
cronan uthslogh mindre vatn än silfr och doch något
mera, än purt gull af samma vigt uthslå borde; hvilket han
och granneligen upmärkte och grep thäröfver till sin
arithmetica, sökte och på sidhlychtone genom et behändigt
räknande fann gullsmedens flärd och tiufverij, uptäckiandes,
huru mycket silfver han hade tillsatt i cronan i ställe för
gull, hvilcket fund strax blef uthropat för ett öfverträffligt
konst-stycke och nästan thet bäste, bland alle the
undersame konster, som Archimedes någon sinn hade til väga
kommit. Af thenne historia är nu jagh blifven förorsakat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:09:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/1/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free