Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3.
s. du mig hafver nu tilfyllest låtit veta,
Hvad kärleek du har hafft och med hvad st&digheet ,
Så vil iag säya dig, om du förr intet veet,
Hvem som min jungfru ttr och hvad hon månde heta.
Den iag har älskat först, föruthan länge leta,
Var sköne Venerid; den har iag älskat sist,
Och aldrig hafver seen af annan kärleek vist,
Ändoch at ingen mig har kunnat mehr förtreta.
Det hade henne bort, som hvar och en skal dömma,
Behag’ och hålla af sä trogen stadig vän;
Men har hon Amendon kär, så måst’ hon mig förglömma;
Jag veet och tror lijkväl at det är intet än,
Det vari som det vil, min Venerid älskar iag,
Hon, hon behagar mig in til min sista dag.
4.
&ör kärleek alt sitt fälk i sine kånster lärde,
Då lyksam var den dag, och lyksam var den stund,
På hvem han med mig och upprättar sitt förbund,
Och i sitt gyllen nät mig aldraförst besnärde.
Men åter tvert emot, när iag rätt kiärleekz värde
Betäncker, klagar iag och aff mitt hiertae grund
Nu säger i min sorg, at skadligt var det fund
At kiärleek mig så greep, och kom med mig i färde.
Om han nu orsak är til sorg och så til frögd,
Bevijsar vara sant: aff skadan blir man vys..
Och effter det så är, at vijsdom har et prijs,
Som ey värderas kan, så är iag välförnögd,
At iag med sorg och frögd har sådan skatt förtiänt;
Med älskandet har iag ey annan lyka vänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
