Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5.
J nat när kiärleek mig i sömpnen vil påminna,
At dagen, som var när, det var min Veneridz dag,
Och at då gifva band var en sedvanlig lag,
Jag hörde säya mig: Hvem vil den bundne binna?
Men du, kärkomne dag, det nampn har kunnat vinna,
Som nampnetz täckligheet all andras öfvérgår,
Så vare klarheet din för dagar detta åhr,
Är du tilsagd det nampn, är intet högr’ at finna.
Mång gångor har iag dig sedt öfver verlden lysa,
Från det iag fängzlad blef mång gångor der til än
Har Venerid sedt; du kommer alt igen,
När man af vintrens köld begynner til at frysa;
Du förer androm köld, mig altijd brånad ny,
At tänckia på dens nampn, som iag ser för mig fly.
Ô.
Det veet än ingen hvem iag älskar, icke heller i
Min aldrakiärste sielf, at hon så älskad är.
Hon tror det ey, och då iag henne mäst begär
Mig åffta främmande och som en okänd ställer.
Hvartore gör iag det? Mig sielf i strömmen fäller
Så stilla, at iag och mig ey bekänna törs?
Hvem är i siönöd stadd, där drunknar och förgörs
Och ropar intet hiälp, men vil der blifva heller?
Hvad är för diur så spackt, som tyst sigh låter fängzla?
Skal iag och dras så lyst, hvi har iag och en mund?
Är det en liuflig ting, för hvem skal iag mig ängzla?
Förnuftet svarar mig: Bekänd dig ingalund,
Ännu är intet tijdh; vist är det älska dygd,
Men det, som ärnat är åth andra, älska, blygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
