Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19.
Att iagh medh sådan sorg och heta suckar många,
Med tungt uthtröttat bröst och svidande ögon våt,
Så har föruthan sömpn och åffta och medh gråt,
Medh ångest och medh qval nu legat nättren långa,
Dhet veet du intet af, som har dhe tankar vrånga,
At man skal aldrigh tro dhe kärleekz-fullas låt,
Kaleinte Venerid, som vor thet intet åth,
Du som medh bara lust dem kan så lätligh fånga.
Om mine tårars flodh ditt hierta kunde blöta,
Så grete iagh än mehr och kund* ey annat sköta.
Men, stålte Venerid, du måst och billigt lee,
När du det gäkerij och fåfängian får see.
30.
Kiärlek är intet skiämpt, han synes medh oss leka;
Men leeken vändes snart i alfvar för man veet,
Och pröfver aldramäst vårt modh och manligheet,
Han sargar sinn och hugh och gör obs kinder bleka.
Han kan de gambla och så väl som unga veka;
Och som en unger kropp behöfver gammalt veet,
En gammal lijka eå han vore mehra heet,
At Frigga lusten sin ey måtte honom neka.
Det är det första prof, hvar genom vij bevijsa
Vår mandom, hvem som det väl hafver genom gått.
Så bör man honom först för een försökt man prijsa.
Han har det värste slagh, som fins aff Krigh, uthstått.
Dhe äre mästedels få, dhe som så starke finnas,
At dhe ey f älla modh när dhe af kärleek vinnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
