Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21.
Jagh tycker för migh eiälf beröm och ära vara
At för en jungfru skuld så mycket ont uthstå,
Så ähre likväl dhe fast inge eller få,
Som tyckia sammalund och kärleek min försvara.
Hvi skal han, säya the, så lång’ en kosa fara?
Så många finnes till at slå sin hngh uppå,
Och skull’ han älska een, at han ju altidh då
Så älskade medh mått, at den vor’ uthan fara.
Hoos dhem, som tala så, än mindre järna finnes;
Dhen är ey värdigh giord at pröfva kärleekz macht,
Som menar dhet at han af sitt förstånd kan vinnas.
Ney, ney, dhe viseste har han och nederlagt;
Dhen ingalunda vil medh goda, skal medh hoot
Och tvång i dantzen gå; hvad hielper streta moot?
22.
Au är fåtängligheet, som skugga och som väder,
Dhet kommer alt och gåår och blifver inthet q var t,
Och när det varer bäst, så är dhet giort så snart,
Försvinner alt som röök och flyger bårt som fiäder.
Dhet hielper lijka stort, man gråter eller qväder,
Dy tijden har ändå en alt för hastig fart,
Försvinner när han är som bäst, man veet ey hvart,
Då man en fåfäng sorg för fåfäng ting tilstäder.
Fördenskul var tilfredz mitt hierta, lät digh nöya!
Hvadh tijden hafva vil må digh ey synes dröya;
Skal iagh i ensligheet min ungdom genom gå,
Är bättre glädie, frögd än sorg at tänkia på.
Dhen har och glömska giort, som hafver giort vårt minne ;
Kan hända Venerid går een gång uhr mitt sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
