Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61.
"Vthaf dhen samma eld, som kärleek min uptände,
Och giorde migh straxt blind, som alle plägar skee,
Bleff iagh uplyst dher hoos at kunna för åth see
Medli sinnetz ögon dhet, som migh alt sedan hände;
Jagh spådde hvadh min eld skull’ hafve för een ände,
Och råkade nogh på då iagh alt dhetta vee,
Bekymmer, fruchtan, sorg, håpp och bedröfvelse
Sågh kommande för än iagh något aif dhem kände;
Jagh sågh at ingen mehr än som allena een,
Dhen för migh som en lius och blinkrand’ stierna skeen,
Medh engla skönheet sin förmåtte dhetta göra,
Men ingen annan mehr mitt fasta sinne röra,
At Venerid nidkom lijk himmelske gudinnor,
Til pryda iorden rund och könet aif des qvinnor.
62.
Af sådan skönheet kan dhen stadigeste röras,
Men andra vändas om, och dhem, som kärlekz macht
Haa aldrigh pröfvat förr, är fåfäng allan vacht,
Dhe måste lijka som medh starcka strömmen föras;
Igenom öronen går dhen, som ey kan höras,
Och dhen, som inthet seer, medh andra ögons krafft
Har dhem sigh stå emot, för dhet dhe see nidlagt,
Som een kullfälter skogh dhe falla och förstöras.
Dhen sköne Venerid framgår och seer sigh kring,
Som vårens varma sool hon frogdar alle ting,
När kalla ijsen vänd i liumma vatn rinner
Och eflter hvijta snön sigh gröna gräset finner,
Medh een så liufligh lucht, vidh foglars söte sång,
Stormvädret är sin koos, dhen klara dagen lång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
