Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ea.
Se hvadh för jämnan vägh har stilla fråstet bäddat
På kylte vatns rygg, dher hvarken knaglat steen
Ey heller tröger sand gör slädans meder meen;
Som resa Öfver ijs skull’ elliest hafva räddat,
När han så glansk och blå har alla strander bräddat;
Till ingen lijten båth fins yppen siö och reen,
Aff strömmar uthan taak finns nu mehr icke een,
Ocli icke mehra een. som ey medh ijs är gräddat;
Slät fota släden går rätt som för segel fram,
Snön stöter som een fors på främsta karmens stam,
Sittiandes stilla gör iagh vedh en håi långt stycke,
Ändock iagh fåfäng syns så gör iagh lijkväl mycke;
När iagh migh skyndar dijt som Venerid min är,
Då är all möda lätt och liufiigt alt besvär.
64.
Ilhet bleff migh sagt, at dben, som nu mitt kierta äger,
I staden kommen var. Hvad glädie iagh då fann!
Tilfyllest ingen skrifit tilkänna gifva kan,
Så väl som ingen tror, hvad iagh om kärlek säger;
t
Allenast när iagh siälf hoos migh dhet Öfver väger,
Migh som tilförne sorg har åfita tastat an,
Som fruchtan, trängtan, håpp och kärlek åfita van,
Migh som all sinnes macht noghsamt beveckia pläger,
Så seer iagh väl hvad våld sigh glädien ägnar till,
Hur mächtigh han och är, ty genast iagh förglömde
All annor meniskligh bevekelse, som vill
Förstöra sinnetz låpp, och ingen mehr qvar gömde,
Aff glädie hiertat flögh och bloden rände kring.
Är icke glädien och en underligh en ting?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
