Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91.
Om alle the af sorg, för kärleek skuld förfalna,
Och af sin trängtan svår så blek’ och magre gå,
Bekände af hvad soot och hvij the ginge så,
lTp täcktes månge the i siukdom säyes falna;
Dhen säger: Jagh är sitik af fråssa, och nn smalna
Så händren såsom been, en annan skyller på
Een flus at han är tiåk, och hielpes både två
Om hetan, som är tänd i hiertat, kunde kalna;
Han gör nu blek, nu rödh, nu enlten och nu feet,
Dhen siuka altijdh mehr än läkiarn dher om veet,
Men vill ey vara läkt, ty ledh är honom hälsa
Och siukdom mehra täck; iagh fan thet hoos min kära,
Som iagh har kunnat lätt ifrån sin fråssa frälsa,
Men hon vill’ heller än alf lust sin kärleek bära.
92.
Hon kom all klädd i hvitt in vidh dhen låge stranden,
I föllie aff andra tre, och sökte vatnet svalt,
Der som thet var mäst lungt och grunt och rent och smalt,
Dher som thet var mäst klart uthöfver skära sanden,
Som är kring Mälars haf, til the lustfulla landen,
The had’ en löge platz i såmmar värman valt,
Nu til ett tijdhfördrif hvar annan öfvertalt;
Medh kläden up til knä hvar annan höll’ i handen,
Snart lädes klädren af, snart sqvalpa the och praska,
The lillie hvij ta lår och been nu vältras om,
Så säkr’ at ingen sågh och kunde them förraska,
När iagh af skogen täät väl höld när in til kom,
Och thet ey kunde förr medh theras villia ske,
Nu fick aff lyckans gunst altsammans noga see.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
