Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95.
Du sorge redskap, kan du mehr digh låta bruka
Til föda ängzlan min, du som för var til redz
Til drifva henne bårt, sielf lätt ästu til fredz
At föras i tving band och til at tiena siuka?
Nu vill man ha digh styf, för ville man digh miuka,
Men var förnögd medli hvad som man utaf digh bedz,
Så at du inthet mehr vidli ont an gått än ledz,
Sorg fårian du, som iagh sielf sårgen, måste upsluka.
Men håppas frögd igen, och lät digh ey besvära
At tekna up thet taal, iagh til min hiertans kära
Hafft hafver vidh migh sielf i vaken och i dröm,
Och thet iagh dhenna natt har drömt ey heller glöm;
Hon kom, som tycktes migh och nu bekände fritt, ’
Hon hade helt om vänt til kärleek sinnet sitt.
96.
JNogh, nogh, min kära, nogh har du nu låtit gälla
Din skönheet och din dygd, nogh har du vissa prof
Aff långa trooheet min, hvadh giörs digh mehr behof
At migh emellan håpp och ängzlig tviflan ställa.
Om min förtiänst du kant nu reda domen falla,
Och taga nu din fart’rätt fram föruthan loff,
At icke väntan din må varda alt för grolf,
Och du ey heta mehr dlicn sköna, vänesälla.
Lät växa löfven små och blomstren ’spricka uth,
Lät åkrarna besåås och hiordarnc fritt beta.
Kom ifrån bygden hem, din resa nu besluth
Til dhetz at dhen är medh, som bästa vän skal heta;
I staden villa vij så stadigt oss förena,
A t du ey resa må på landet mehr allena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
