Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min siKl, ännu tåligt bijda,
Din gudinna i vördning liait,
Dy din tviflan har dät vålt;
Låter hon digh något lijda,
Bidet du lijkväl håppas skalt,
Du aff henne lycksam blifver;
Medh dän ähran, hon digh gifver,
Gifver hon digh annat alt.
39.
0 sköne tijdh, som ähr så kort
Och kommur först när som du drager bårt,
Du glade vår, du åhretz ungdoms tijd
Och mårgon blijd,
Om du så hastigh äst,
När du oss synes vara allom bäst,
Vore bätter inthet komma,
Medh alt dit gräs och blomma
Oss frögda mäst.
Hvij önske vij docli vintren all,
Om du så snart oss öfver gifva skal?
Hvadh i åt äng ting all vår förhopning är
Och vårt begär!
En ånger lemnas qvar
Aff alt dät, som aff oss begärat var,
Då vij se til baka
Dän lust vij hafva smaka,
Som är så snar.
Så snart man seer affhugne stå
Dhe månge gräss och månge örther små,
Then prydnan, som du hela mareken gaff,
Hon hugges aff,
Då straxt så vette vij,
At åhrsens fägring, som vij leffde ij,
Och dän bästa tijden
Reda ähr. framliden
Och slätt förbij.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
