Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Atterbnm anmärker, att “Lucidors sista olycka var,
att hans skrifter föllo i händerna på en utgifvare, hvars
redaktion är ett mönater af allt tänkbart slarf, så i
ordnande som i manuskript- och korrekturläsning“. Så är
äfven förhållandet, och sällan har väl en bok med så
grofva fel lemnat pressen; i synnerhet öfverflöda grafskrifterna
deraf. Så står sysslar i st. f. syssla, Herr Catharina Hansens
i st f. Fru Catharina Hansen, ingen i st. f. igen, öfverhögld
i st f. öfverhölgd, frögd-sloen i st f. frögd-solen, bara himlem
i st f. bar (imperfectum) himlen, Wenschen i st f.
Menschen, kermen i st f. Lärmen, o. s. v. Att i en ny
upplaga ej upprepa påtagliga fel, som med säkerhet kunna
antagas icke tillhöra författaren, må med skäl ej anses
strida mot den trohet, man är honom skyldig. Mythologiska
och i synnerhet geografiska namn äro stundom så förvrängda,
att de rätta namnen med möda kunnat utletas.
Utgifvandet af närvarande npplaga af Lasse Johansons skrifter har
derföre varit förenad med större svårigheter än vanligtvis
andra författares, och har det någorlunda lyckats
utgifvaren att öfvcrvinna dessa svårigheter, har han derföre i icke
ringa mon att tacka benäget biträde af studeranden K. A.
Hagson, redan känd såsom forskare i det fornnordiska
språket och run-urkunderna.
De tider, på hvilka Lasse Johanson skrifvit sina
visor, kunna väl icke med någon säkerhet bestämmas; men
uppgiften, att han på dödsbädden skrifvit botpsalmer är
mindre sannolik, då vi måste antaga samtidas enstämmiga
berättelse om det dödande värjstynget såsom sann.
Troligare är, att han författat sina psalmer under den senare
tiden af sin lefnad, då han, en Thanatophilander, som
väntade förlossning, under “lucida intervalla“ höjde sina
blickar till den “evighet, för hvilken hans hjerta
bäfvade“. Hans verldsliga visor äro alster från olika tider.
“Skulle jag sörja, då vore jag tokot“ säges han hafva
sjungit i det fängelse, som Gilliare-kvalet beredde bonom, och
dryckesvisorna äro visst minnen från några bacchanaliska
samqväm under de företa åren af hans vistelse i
Stockholm; de erotiska deremot, skrifna till Magdalena, äro
Soll denn, Climene, meine Wonne — Ach, wie lange soll sonder Ruh
o Lieb sich — Fast mången gifftermålet rosar, dok håller jag —
Mit hierta vill i tusend stycker spricka — Nys, när Frigga satt i
bade, had hon Astrild —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
