Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6.
No ville iag vähl gierna mehra siunga
Men sorg förtaer min rost, min penna står,
Mit hierta darrar, tunger är min tunga,
Mit blek förbleknar af mio fälte tår,
Som lijk een flod utur min ögon rinna,
Ock ingen är än do, o Castalinna,
Som hielpa kan af nödh ock ifrå thenna dödh.
7.
Derföre Castalinn’ lät dig beveka
At frelsa mig aff thenna hårda nödh,
Mig, som dig älskar, ok aldrig skall neka,
At utan dig iag långseen vore dödh,
Et liufligt ögnhvarf, skionste, kan thet giöra,
Dy om så skiähl, at du vilt troo ok höra,
Så håller blott mit bopp min siähl uti min kropp
————————
VII.
1.
Så måste iagj digh, k i ars te vänn, förlåta?
O, hiertans sorg, o kval, när vänner såta
Moot hug ok villian måste skillias åth,
Kan man väll finna större uiertans jemmer,
Som pinar siälen mehr, mehr synen skämmer
Mäd suck ok gråt?
2.
Nei, intet fins i heela verlden vida,
För hvilket sinnen mebr behöfve lida,
Ån när man mister then, man håller kiar:
Skull intet då mit bröst i sönder brista,
No iagh tben most’, ach veb, ach plåga, mista,
Som klarast är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
