Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skall så leen väderleek
Kullkasta kiärlek din, så är du veek;
Då är, som hvar man veet,
Din kiärleek man förtreet, ostadigheet!
2.
Et hierta, som en älskar rätt,
Ock hiertat sit then andra giver slätt,
Haer eij ostadigheet, men tit förtreet,
Dess låga stiger rätt.
Din kiärleek är eij så,
Haer lågan stoor, men värman lijk som strå
Troor du dig stadig? Näij!
Ty, at du älskar mäi med falskheet, säij?
3.
Iag haer det eij så illa meent,
Fast än min uhrsäkt synes komma seent,
Ty sielfva hiertat dit, som iag tror mit,
Kan säija dig, hur’ tit
Iag önskad’ dit fördrag,
Ock önskar hiertlig intil denna dag,
Skal iag eij vara kvit,
Tappar du hiertat mit, iag ok så dit.
4.
Om iag haer feelat med min mund,
Så skall han ock så af alt hiertans grund
Dit purpur-läppars paar (som jag mig har
Til mit sielfz-straff-altar
Utvalt med kiärleek stoor)
Bekyssa, min hiert-siähl- ock ängla-moor.
Pfui, sin koos alt förtreet!
En kyss, som ingen veet — förlijkning skedt.
————————
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
