Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förr inte ville plåkas af,
Får ander föttern nu sin graf.
Ach meij, som förr eij vill’, ach meij!
Hvad skall iag eij na giöra? säij.
Hur gierna söp iag kåhlen i,
Som iag förr spottat haer uti!
At vara stolt, tvär utan mått,
Giord’ aldrig än een iungfra gott;
Ty när som pannan fårar får
Och kinnrens rosen-färg förgår,
Då ville hon full gierna taa,
Men då är ingen som vill haa.
Då lär hon kienna giffte-soot,
Kam någon då, hon toog emoot.
12.
Anna.
Non nisi mota capit
Eert taal och skiäl, som I nu sagt,
Måst blifva nämmar öfverlagt.
Nu at mit svar blier rätt förstått,
Så sätter iag eer sådant mått,
Iag dömmer så, at det sig hor
At iungfru lider, och eij giör.
Ty gitter iag eij Måsan sitt,
At gripa står een mö eij fritt,
Hon måst, fast är det, som man sijr,
Harm venta till hon tagen blier,
Och lijk et snäll-nät stånda fast,
Som inte faller med en hast,
Förn såsom fogeln håppar dijt,
Och fångar sig lijk som med flijt.
Fast I eer gierna gifta vill,
Låss, at I eij haer hug därtill,
Till des den eder älskar kan
Lijksom mäd våld blij öfver-man,
Och släkten eer med skiälig drifft
Syns tvinga till at blifva gifft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
