Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16.
Nimio splendore fatiacit
Na vij ha så långt hint och räkt,
Bör vij om iangfrurs klädedräkt,
Har den skal vara fatt och giord,
Med rätta tala några ord.
Ty älskar iagh hvad ärbart, nätt,
Eij alt för grant, eij alt för slätt.
Bårt den, som baakom knuten går,
På hvilken pieltan pieltan slår,
Ohufvad, flåtug, solkot, feet
Af slaskot slask, oreenligheet.
Lell håller jag eij heller af
Den, som sig håller alt för braf,
Och samkar genom pråål och staat
Hvars löije, glosor, spee, och haat.
Alt fahr den vill, som i sit sinn
Med kostlig dräkt sig biltar in
At låcka till sig någori svän,
Eij är det sket, eij skeer et än,
Een lampa släks af mykit fett:
Om solen skiner alt för hett,
Eld-ormen tappar då sin krafft,
Och örtren mista då sin safft,
Så tijnar genom pråål och prakt,
I småningom kiärleekena makt.
Een pigas altför stålta dräkt
Haer mången unger-svän afskräkt,
Och all hans god förhopning lämt,
Ia endlig aldeels från sig skrämt:
Ty utaf dem, som präktigt gå,
Och timlig för sin spegel stå,
Fins ingen uti femton skock,
Som aktar sy-skrijn, eller rock.
Har mången iungfru haer måst dö,
Som blifvit kiärng och än var mö,
Fördenskull at bon altför gran,
Eij kund bli gifft och få en man.
Altdärför, inngfrur, hvad I giör,
Så kläen eer lagom, som sig bör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
