Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tåen ingen dufgrå-hårot stuut,
Fast ban vet både kaas och huutr
Varn eij åt stånd och blod så kiår,
At I tåen den som gammal ar.
En purpor^tnun och ijs-gråt skägg,
En fager malning, rotten vägg;
Flint8kal!ot hnfvud, gullgult hår,
Ijs-kaller snö och liuflig var;
Een unger røo och gubbe^gloop,
De skicka sig eij väl i boop.
Tåen ingen gammal: ty han kan
Mehr synas faer eer, an eer man,
Och fast ban lefver, ar ban do,
I blifven kiårng, ock aren mö,
Een änkia, och leil giffter fru.
Men om det sist om sijder ju,
Seen han haer bostat långi nog,
Sig skolie slå på’n annan bog,
Och endlig det så gali går,
At Phillis barn med honom får,
Forn det ur skarnet vuxit år,
Så ligger gamla faren dår.
Gier Gud eer ta, trij eller fleer,
Åt fruktbarheten mången leer,
Tit gubben sielf misstankar taer,
Fast I vist moer, om han vist faer.
Tråveflan, som sig slänger kring
Et gammalt trå med mangen ring,
Taer det i famn, sig faster fast
Lijksom med lust, men ar till last:
Fast bon sig slingar liuft i knorr,
Blier stabben lijkväl lijka torr,
Och når bon blier måst blomster-full,
Så faller rotna stubben kali.
42.
Conjuguui dissidia, privigni.
Tåen ingen änkling, på min eed,
Som barn baer, om l icke leed
Och gammal är, och I altså
En an till man eij kunnen få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
