Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diar löpa medh b v ar ann, fisk leker, lufft-fät paras,
Alt makar sigh i boop, hvad sons-nampn bär, vil faras,
Uthaff naturen* drifft, den goda Gudz behagh,
Den vandel bara verdV bå’ nöd ok öde lagh,
Hvi skalle menaiskian sigh icke vilia giffta
Om sitt förgängli’ oampns åminnelse at stiffta?
För ut han gifftermåhl kan verlden ey bestå,
Men genom gifftermåhl all lasit ok nytta få*
Hvad är för hiertana last, när man thet ack tar ära,
I träldom utban tvång medh frijheet kädior bära,
Utbaff sitt egi gods ein kiärstas len silks hår,
Som öfver all skön skien ok gaala gullet går,
Q vad för eötqväliaod’ qvaal är nthi kärleek brinna
Utbi en sådan eld, som aff en iord-jgudinua,
I siälen genom två astrliungand’ ögon tend,
När hon i; hiertat blijr äf samma låga brend;
0 gamman utban lijk’, när man på lilie-kinner
Seer purpur-roser groo ok sédån médh befinner,
At thenna fägring står ok intet flyr sin koos r
När färgan vissnar, bort oppå en rosad*roos.
Ack outbtabligb frögd, när man må säker kyssa
Två klippor aff rubin, ubr hvilka man kan dissa
Hvad nectar öfvergår ok gambla gudars bröd,
Thet mångens lijff taar bort ok lemnar tben fast död,
Hvad nytta bar tå tben, som en dygd-mogen maka
Ok hun8s-lijk hustru får? Iagh tror fullvist den kaka
Har myckin bättre smaak, som hennes händer giord,
Än en fubl bagar-dreng; hon dukar opp ett bord
Ok sätter maten på, tben hon sielff snelt kan koka,
Man tarfvar ey kring byn i alla gårkök snoka
För krås ok lust-maat skull, bon bädder sengen med
Ok vermer henne sielff, tänck hvad för hugnad thet,
När hennes svanduun-blööt ok sniö-hvijt armar liggia
1 Örnegotes rum, tå höfver man ey tiggia
Olofligh kiärleekz-leek, hon vil hvad kiärstan vil,
Hon rettar honoui tit ok retar ok ther til
At hvila; gifftans frucht seer man, när vaggan rultar,
Ok två tree små på rad kring stool ok benckiar tultar,
Hvem frögdas icke tå, när barnen stamla far?
Vist then, som tiger-sinu’ ok vildiurs-hierta harl
O dvgd-8ell man, som får en dygd-fullkommen qvinna,
Som honom aff sin siäl ok han af hiertat minna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
