Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dy vil eer ingen taa;
Ger granne, som sijr suhrrauhlt ulb,
Veet lijtet kaas, slat intet hutb.
Sopbia sitter tyst,
Män troen tbet ingalunda
Leil låss bon stundom blunda,
På tbet bon må blij kyst;
Iempt henne Ingeborg,
Som kalffskin gaff ok fekk en korg.
Maria gläder sig
At vara nätt och granner;
At min spådoom är sanner,
Så må I väl troo mig,
At iomfru Gärtrudb innan kort,
Lär tappa, hvad bon ey baar, bort
Catrinken, som els hvijt,
Haar svarta såkkeMänder,
Ok älskar en i sander;
Christina gior sin flijt,
At hoon for andra döllia må,
Hvad hennes ögon leker på.
Tberiempte sitter tben*
Som iag ey nu vil nämpna,
Fördy at iag bar åmpna
At hållana för vän,
Fast om hon något spåsker är,
Ok Dorothea darbeet bär.
Sij Sissia, som är vååp,
Hon troor för sant ok vissa,
At iag ey rätt kan gissa,
Tbet bon aff mate-skååp
Mehr håller, og aff brenvijn-stoop,
An aff tben bästa angå gloop.
Men Ingrid lär full snart
Blij illa tyfve-stulin;
Sigrid år våt ok kuhlin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
