Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Til Aat ri ld tog på tvijka
Om han thet någon dag
Mäd liat skull kunna svijka
Ok giorde slat forslag.
Skal iag ey kunna tvinga
(Så talt’ han sielff til aig)
Et Leyon, ther som inga
Förr kunnat mootstå mig,
Mig, som haer Parder hunnet
Ok tigrar lagt i band,
Mig, som haer öfvervunnet?
Them ingen ofvervant.
Kan ey mitt bloss uthsläcka
Thors vigg-bevapnad ild
Ok grymma Oden skräcka,
At han som vild blijr mild?
Ia sielfva afgrunds-guden
Måst bäva för min makt
Ok lyda villigst buden,
Them all ting taer i akt —
I thet han sådant sade,
Såg ban thet Leyon stå
Ok strax all flijt til lade
Thet i en ring kring-gå,
Smög saktast ok kröp luta,
På thet han mått’ få ramm
Ath Leyonet at skiuta,
Kom äntlig omärkt fram.
Då feck lili As tri Id skåda
Et Barckhuus, barligt bygd,
Om hvilket endast råda
Fromheet ok kysker dygd.
Vid thetta huus at vista
Haad Leyonet behag.
Tu skal tin frijbeet mista
(Sad A s tri Id) har i dag.
Dy, tänkte pilten lilla,
Vist baer han hår sin roo,
Ok söker tyst ok stilla,
At fästa fast sit£boo;
lag vil thet ey förbiuda,
Min möda bleff för lång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
