Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som stånder i sit fall, som växer när hon odes,
Som är när koon ey är, som när hoon afifdör fodes?
Hvad är så väl sam-fåst aff ödes demant-band,
Soro ikki gnag’s i tu afif tijdens skarpa tand?
Als intet! Hvar är nu the värd-berömde steenar
Som låg* i Babels mnur? Hvar är thet värden meenar
Afif roeer än maaklös konst opbygde afif-gudz hnus,
Dia næ? Finnes väl ännu tbes mull ok gruos?
Svärd, tijden, eld ok glöd igenom grymma bänder
Har läng8en thet förtährt jempt tben, som vil blij kander.
Hvar är nu Rhodos rees? Hvar then, som sägges, afif
Mau8oli stålte griflft, begrafven i sin grafif?
Hvar Pharos höga torn? Hvar fleere undervärken?
Hvem vijser them nu fram ? Ach, usle mennskior, märken,
Hvad tosend åhr bygg op, få tijmar rijfva neer.
Ok finnes sedan knapt, knapt sielfva rummet meer.
Så kan hvad lijflööst ey sin vissa död undvijka;
Hvij vil hvad lijfvet haer för honom ondanfijka?
En hiort, hur’ sneli han är, ondlopp ey nå*nsin än,
Then tårr-, vijg-skanklad död tog bonom jo igän,
Fast Alexanders band för skytten honom fridde.
En 8på-vijss kråka, som en ovijss trollkarl tydde,
Aff ruttna pijleträt kund’ döden ey undfly.
Läng8tlijfvde Phcenix sielfif är (om han är) ey frij.
Hvad vil tu, iordeklimp, som är så fräk ok käkker,
Tu mullsäk, maske-maat, hvis ålder intet räkker
Til tina fädgars åhr, tå intet tänka på,
At tu thet lilla alt, som alt ok måst förgå.
Tit lijfif kan ingin ting från mörka grafven frälsa
Ok gie som komme tro (men fåfängt) evig hälsa;
Ey någon Panacé, Theriac ok Mithridat,
L’or-vie-estant ok all apthekens bälso-maat,
Ey något drik-lijkt gull, som älst så högt berömmes,
Ey Trismegisti sten, hvar om skijn-vijs-lijkt dömmes
Aff mången kloo-klijk took, — then aldrig annat var
Än såsom Gyges Steen, then han i ringen bar,
Osynlig meenar iag. Tu måste bädan skillia’,
Ok växla lijff i död, mäd eller moot tin villia,
Ah, at tu ey förstår, at tu för sårg ok kijfif
Får glädie, frijd ok roo, ok genom döden lijfif!
Fast kroppen multnar bort ok råtnar uthi iorden
Til stofift, til aska, mull, hvar afif to först är vorden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
