Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två vägar bafver dygd, på hvilke bon fraraföör
Til årana högsta måhl, ther ingin dödlig döör.
Fast ätten adlar mäd, så gier lell adels vårdo
(Ok håller tbet vidh makt) book vett ok skarpa 8 värde,
När hufvad kan gte rådh, ok näfven thes försvaar,
När Pbæbi lagerkrans ok Martis blij ett paar.
Th« som haa adels nampn måst vara örnen lijka,
I solar utan btund( oblindat kunna kijka,
Ey vara rädd ok feeg, när himmlen dundra vill,
Biu lykkan bröst ok kloor, ey vända ryggin til,
När olykBtormen ybr ined b liang-eld ok^övådé^
Ett konst-h vass-slipat svård ok sinn-klook^skwrin’ öäder
Är stodren, mellan tbera all landsens välfärd ståår,
Hvar hvar ok en förvist all dygders gråns^teen nåår,
Hvar hvar ok en, som vill mäd seger öfverskrida
Alcidens satte måhl, måst stadna ok kvar bida«
Tbe hafva Orpbeus speel i liusa stiernor vändt
Ok himlisk tinter-eld i Herculs klubba tåndt;
Igenom tbesse två kan hvar, som tbe än lifva,
I ävigbetens book sitt nampn ok rykte skrifva,
Som aldrig planas utb, ok grönska ti sin graaf;
Dy säll then, säll then man, som föllier dygdens traaf!
Herr Linde sahlig baer på tbesse begge ankar
Fastgrundat all sin hugb, sitt sinne, sina tankar,
Hans späda barendom, hans första ungdoms åbr
Var dygdens blomstertidh, som i hans ålders våhr
Brast utb i vett ok konst. Alcides måste kämpa
Men ban i vaggan lågh mäd ormar, tbem ban dempa:
Så öfvervan berr Lind alt hvad som stodh emoot
Hans dygd-begifne sinn, ban fäste fastan foot
På trånga dygdens vägh; när tiden vexten ökte,
Då sågh man mädb hvad flijt han konst ok veetskap sökte,
Ok långt för andra geek; ey vexer buxboms stam
På många åbr så til, ey skiuter eek så fram
Som cedren på en natt ok aloe>träs bladen:
Han lemnad* ejfter sigh heel långa, långa raden
Aff ålderlijke, dy man kan snart merk’ ok sij
Aff ledamotrens krafft, hvem som en rees skal blij
Ok bvem som skal blij dverg, man kan förutan gissa,
När trät knapt span-långt är, väl vetta för rätt vissa,
Om thet mädb tidhen gått ok tiänligt vara kan
Til Hermes belete. I vaggan syns, hvad man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
