Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gång Til duga til; dy gyot han högre ayfta,
(Om plantan trifvas skalv måst man örtsängen akifta) i
Han såg at solen sielff, thet sköne himmels-lius,
Ey håller stadigt til uti et himmlens huus.
Källådrar, såsom långt igenom bärgen rinna,
Draa åth sigh iordens krafit, så långt the kunna hinna.
Så drar en menniskia åth sigh mång landskaps dygd
På reesor, och blir bäst aff andras nesa, blygd
Ok tok het til förstånd ok vetenskaper förder;
Aff thetta bleff ok så herr von der Linde rörder,
Förlät sitt fosterland ok reste flitigt foort,
Beskåda mången stadb, bemärkte väl hvar oort
Ora han var fruktbahr, rijk, om många fasta städer
Ther sammastädes fans, inboonders sedh ok kläder,
Staat, handel, regement, mäd hvem de förde krijgh,
Mäd hvem de vänskap bolt, hvad som fans anderlig
Uthaff natur ok konst han granligen betrakta.
Thet rijke Nederland, som man mäd skiäl kan akta
För värdens lilla värd, var intet nogh at sij.
Han satte resan foort, drog Sequanen förbij,
Beskåda Rhodan mäd, ok hvar stad som var värdig
Att kasta ögon på, var oförtruten, färdig
At lära frijds- ok krijgskonst både dag ok natt,
Then holt han för sin lnst ok för sin störste skatt.
Til tbes han åter bär i fosterlande lände,
Som honom offta seen til andra länder sände,
När som bans under-dygd bleff rättlig yppenbaar,
At han Mars uti feld, ok allstans Phoebos vaar.
Lät gambla tider fritt om gamla hieltar dömma,
Lät then sin Scipio, tben Hannibal berömma,
Then Cesar, then Pompei; iag talar uthan flärd:
Herr von der Linde vaar mebr klook, mehr äbra värd.
Man fråge tysken åth, mäd tben han titt haer kempat,
Om han ey redligt haer hans hielteskrytan dempat,
Spör hos polakken till, lyst’ hoos en grym kosaak,
En flyktig tartar, hör (ok spaar man tit ömeak)
Hoos nästa grannen åth, ok säj hvad the lär säija,
Om von der Lind var vabn sin’ fiender at väija?
Hur titt haer för bans svärd en Mars sigh nederkrökt,
Ok haus beröm mebr högt än Ajax manbeet ökf,
(Som såra Friggas hand)? Han bafver svärd ok penna
^emn-konstig sammanfört, at alla mått bekenna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
