Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thet ban mådh bättre skial än Romulus som möört,
Två fiederbuskar på en hielm bad kanna föört.
Hvad som hans penna skreef, kund värian hans förfe k ta,
Hvad ingens väria vann, kand pennan öfvermäkta,
Frankrijko vitnar thet ok andra länder mehr,
Du ädla Holsteen veet (iag nempner inge fleer)
Hvad som hans vijse mun var mäktig til at giöra,
Ey hade Svada vist sitt ord så väl at fora
Uti en sådan saak. Män bvart gåår iagh min koo*, :
Mäd fåfäng orde-prakt en sådan bieltes roos,
Som effter börligheet ey skrifvas kan, at skrifva?
A polio lär en ann ther til mehr snille gifva,
Dy iagh såf aldrig än uppå Parnassi klint,
Ey haer iag i mit lop än vijshets-metan hint.
Min penna är man svaag, tbén ingin Cl io skurit,
En toklig-tattrand gåås baer tben i vingan burit;
En ann må skrifva mebr, som fingren bafver tvått
I Hippocrenen ok en konstig fiäder fått
Ubr Pegas bogre flykt. Tbet vill iagb bara nempna,
Ok all plicktskyldig roor til andra tidber lem na,
Hvad billigt undras kan, at han i fridh ocb krijgb
Thet högste trapsteg giort, hvar äran visar sigb,
Feldmarskalck ok rijkzrådh ok, hvad som föga smerre,
Ifrån sin adels root upvuxit til frij-herre,
Fast om han nestan haer vid ändan på begynt,
Lell på så kortan tidh så långan väg fram hint;
Ey såsom then ännu i barne-vaggan skrålar,
Then man lijkvähl i ståbl mäd hielm ok harnisk målar.
O fåne-fåfengheet! Dok veet iagh väl b var om,
För thet, när han bleff född, mäd seger-hufvan kom.
Nei, thenna bielten baer mäd möda måtte strida,
Slag, snö, regn, hunger, törst, kiöld, beta tåligt lida,
Titt fienden mootstå, utbtappa svett ok blodb,
Thet andra döden gaff, män honom tappert modh.
Han bafver döden siit fram-, baaktil, på hvar sida,
Snart sakta gå til foot, snart i fullt fyrsprång rida,
Dok honom alt oskad’t; en skog, et fält, en äng
Var ey herr von der Linds som mångas hielte-säng,
Dy tbet behaga Gudh, som honom baer bevarat
Ok i mång fahrligheet mäd mäktig hand försvarat.
Then värden bär så titt medh seger-cronor krönt
Blijr mädh en stierne-krans nu aff Gudh sielfvan lönt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
