Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ok hvad som älskar them, thet grönskar lager-lijkt,
Blier, fast aff åh ran arm, dok utaff åhren rijkt.
Polyxena måst do, theslijkest ok Creusa,
Uti sin liaf8te åhr; Medea jempt Med asa,
Ok andre slijke troli, baa lengre lijffztidb nått:
Så grönskar hvad som ondt, så vissnar hvad som gått.
Hvem sannar inte mad, hvem vil full thetta neka,
EU’ bara få misstroo ok i sitt sinne hveka?
Det synes soleklart, ok mast på thenna dagh,
At alt måst andergå all vardeos hufyud-lagh.
Mån mad hvad olijkheet! Tben aktar för sin lycka,
At döden kommer snart; när många plågor trykka
Den Gud tilgifne Hiob, då onskar han mad flijt
At vara ti sin graff, ok kom Jell då ey dijt.
Hiskias bleff förskräkkt, när som han fek förnimma:
Bestell dit huus, dy du skalt dö, din rätta timma
Är reda runnin uth, gifv akt, tbin klokka slår
(Fast til hans ålder seen än lades femton åbr.)
Then tages brått sin koos, som värden är til nytta,
The sijnas last ok frögd, ok, andras stöd ok stytta;
Tben stånder karsk ok käk til ijsgrå åldren fast,
Som är man iordens tyngd ok beel onyttig last.
H vad som från himlen haer sin opboofs-root ok stemma,
Går til sin medel-prik, fast döden tbet syns skemma.
Hvad dygden hafver födt, ok dj’gden fostrad* op,
Haer på odygdens kloot then minste rings kring-lop.
Tbet synes aldrabäst vedb thenna sorge-båren,
Hur hvad som himliskt är, til sälle himmelsvåren
Sigh skyndar, mäd förakt aff värdens sorge-höst,
Förbyter olusts lust i oförgänglig tröst.
Kan og gudbfruktigbeet, hvar ingen tinnes, blifva?
Kan dygder lengi stå, hvar inga dygder lijfva?
Kan thet hvad som är gått boos hvad som ondt är blij?
Hvem är så tijdsens träbi, som ey vil vara frij
I allan ävigheet? Then höghborne grefvinna,
Som nu til iorden bärs, var rätt en iord-gudinna,
Beklädd mäd menskie-krop, en stierna, himmels-lios,
En fromheets-lysand sool, ok alla dygders hans.
Hvem är, som gudlig år, ok ikki veet at tala
Om hennes gudligheet, som allestädz hugsvala,
Hvad som haad’ hjelp behoof, som ey lät sörgse gå
Jfrån sin nåde-syn then henne lita på?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
