Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Then som gaff, forn the baad, åtfa usle, siuuk’ ok arma,
Sigb öfver hvar ok en til öfver-flödh förbarma;
Hur mången gråter nu then, som han takka sist,
Og gråter sig siälff ann, trij, för ban hielpen mist!
Alt hvad som dygd baer kiärt ok kan om dygden dömma,
Aff alla, som iagh hör, hör iagh at the berömma
Ett maakedöst förstånd ok meer än sinnrikt rett,
Som hoon moot allom haer i all sin lijffstidh tett
Mäd from- ok vänligheet. Then fägring rätt at måla,
Hvarmäd hoon tusends glans ok skiönheet öfver-stråla,
Beböffdes Pallas munn ok Phoebi penna til;
Mit veet går ey så högt, fast villian gierna vil.
Bort Frigga, Helena, ok andra hedna skiöker,
Som slijk gudinnas roos ey minskar, intet öker!
Dy hoon et mönster var af fägring ok af dygd,
The skuggan utaff somt, förutan utaff blygd.
Om något nånsin kan fulkommen dygdigt nemnas,
Hvar ofullkomligheet är alt, bör billigt lemmas
Thet roos för hennes dygd, som odygd öfvervan,
Hvar moot ey Momus siälff, ey Zoil säya kan.
Lät afvund skärpa friit sin orme-tung’ ok tänder,
Then hvad som utan last dok mestedeles skander!
Lät honom sputa uth grön galla, etter, gifft,
Han tors ey nalkas fram til thenne dygders grifft
Sij, huru rättvisheet här giör sin blind-duk våter!
Sij, huru stadig troo thär snyfftar, sukkar, gråter
Ath mångens vrångvijs vijs- ok orättfärdigheet,
A t allas synde-slim giör Gudh ok man förtreet!
Sij, huru hoppet här tvikacktigt händren vrider!
Sij, huru kiärleek här aff sorg ok ängslan kvider,
At nu här gräfves neer med thenne döda kropp
Kiärleekens reenligheet ok alla dygders boppl
Sij, måttligheten veet med sorg ey mått at hålla,
Hvem frågar migh hvar om ok hvad som thet må vålla?
Spor them ok all ihoop, så lär the säya så:
Vij veta at vij ey snart slikan boning få.
Sij, hvar konst-sy strens hoop, sij, nådgudinren stånda,
Mäd ängslig bäpenheet ok hiertlfg sorgevånda!
Apollo siälfver haer numehr sin Dapbne glömt
Ok Oxenstiernans nampn i ävig lager giömt.
lag doppar pennan min i theras tåre-ströromer,
lag skrifver, veet knapt hvad, jag hoxar om ok glömmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
