Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Til båradshofding sidst Na bar hans sålle siål
Oss bndit all i boop tbet yttersta fabr val.
Stokholm, dn ådla stadh, gråt, om da rått kao gråta
(Fast om thet intet kan för döden något båta)
Herr Rosen holm, som vaar tbin holmes råtta stokk
Ok stond i olyks-storm moot ondas trogh ok pokk!
Thu var en rosen holm, Stokholm, then tidh han styrde
Gemene bastas roer, fast om titt stormen yrde,
Så masten stoog i bakt, fast om Helenas skeen
I mörka vådret bran ok hotade mad meen,
Castor ok Pollux mad sin lykke-lius ey lyste,
At mångens krop moot stormens vågar resand* ryste,
Leil hölt han hielt-lijk modh ok råkt hielprijkan band,
At edert båstas skep ey dreef på klipp-grund, sand,
Ok stöttes så i to. Hvem kan nogsam beskrifva,
Måd hvad saktmodigheet han kund* alt ont fördrifva,
Som nåstan moget var? Hans boga flijt ok ijdh
Vist’ råttan dagh ok stand, viss timma, vissan tidh,
Når som til nyttan thin vaar något gått at söka,
Hvar aff thin friheet, våld ok rijdom sigh kund’ öka;
Han viste kloksint mådh aff ofehlbahre skiåhl
At förebyggia, når tbet intet stoog rått vål.
O, olyk8amme fali, som bafver Stokholm slagit,
I tbet herr Rosen holm så hastigt döden tagit!
Han var tbin såker stok ok holme, thet år vist.
Gudb affvånde ditt fall, seen som da honom mist!
Men I, boghådle fra, fast Gadb eer haer bedröfvat,
Ok döden makan röfvat,
Begråten intet mehr,
Hvad himlen baer behagat,
Dy han baer alt våll lagat;
Then Högsta lår gie frögd,
Om I mådh korset nogd,
At, når som iorden gråter, I uti himlen leer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
