Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At then herr Erik vaar, then forate luthersk pråst
Uthi hans foster-stadh*), ok hvad som an år måst,
Aff uhrmins-gammal ätt ok adel, som ej döl der,
Aff laghmån fad rens root, ok modrens Jacobs skolder.
Sij, huru herren Godh välsignar Levi stam,
At the, fast vexien går, leil åter komma fram
Til hvad tho varit för. Mehr hofves ej at skrifva
Om hans of-gamle slekt, dj låter iagb thet blifva;
Iagh gåår ok så förbij hans grönskand’ ungdoms våhr,
Ok buru, når han kom til någie flere åhr,
Forst uti Linköping sin klokheet gynte vijsa,
Ok huru bonom seen all Upsala måst prijsa
For konst ok lårdom sknll, ok hvad i Gåst-rijk land
Han giort, i thet hans vett ledd’ andra med hans hånd. »
Ej vil iagh tala om ok låter thet förbida,
Hur han med egen hugb ok fadrens villia strida
Haar måst, i thet hans faer vilf endligb ha’n til pråst,
Men tbet vaar ej hans hugh, dj herren Godh veet båst
At länkia menskians sinn til hvad som han båst tiånar,
Hvar fore Gudh ok så sin nåde then förlänar,
Som mad et stadigt hopp på honom kallar titt,
Thet som herr Rosen bol ro mång tusend gånger sitt.
Fast han aff präste-släkt, så satt leli ädla ätten
I bloon — naturen gier ej lettlig bort then rätten,
Som dygden en gång vant; en ädel ören kan
Ej kläkka ’tur sitt ägg en reddan dufva — han
Eund aff uhr-gammalt modh anpreklat ej förglömma
Sin adel, fast han sigh en tidh bort kunnat giömma,
Hadd bettre lust, hvad som i värden, at besij.
Män iagh för kortheet skul går resan og förbij;
Hans rådmans-vabl ok mehr vil i ag ok låta fara,
Om gifftermålen mad, at iagh må tijden spara,
Hur lykkan honom seen mäd mjkkin ähra krönt
Ok effter lite mäd borgmcster-tiensten lönt;
Hur han på herredaan sin kloka tunga vijste,
At hans vältaligheet för monga hundra lyste,
Behoffves ey stoort taal, dy hvar ok en thet veet
At han, tross affundsmän, aff konglig majestet
Sit gambla adelstånd å ny o fek at föra,
Then honom ok så seen assessor monde giöra,
•) Vadstena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
